Nu vilar gården i det kalla vita.
Några ensliga harspår syns bortöver tunet
Kvarnen står där röd och nästan majestätisk i sin hage.
Längst bort i hagen ligger linbastan och smedjan nu inbäddade i vitt fluff
Vi kan bara minnas och längta tills allt som nu sover börjar leva igen… var lugn; det kommer